Muddus (på samiska Muttos) är en av de fyra nationalparker som ingår i Laponia världsarv, men nationalparken skiljer sig från de andra. Även om Muddus är en av de största nationalparkerna i Sverige, så är den i det här sammanhanget minstingen. Den ligger dessutom för sig själv, utanför fjällregionen där de andra ligger tätt tillsammans. Istället är det gammelskog och myrmark som dominerar i Muddus.
Natur: Barrskog och myrar
Invigning: 1942
Landskap: Lappland
Naturum: Nej
Från entrén i Skájdde är det drygt tolv mil till Naturum Laponia som ligger i Stora Sjöfallets nationalpark.
Besök i Muddus nationalpark
Efter en härlig vecka i Björkliden började vår resa via Inlandsvägen hem mot Göteborg. Det är en lång resa men vi hade planerat in flera både längre och kortare stopp på vägen. Ett sådant stopp var Muddus nationalpark. Vi ville besöka någon av nationalparkerna i Laponia världsarv och Muddus låg nästan bokstavligt på vägen, mellan Gällivare och Jokkmokk. Parkens norra gräns följer nämligen vägen. Till entrén i Skájdde, som ligger i parkens södra del, är det en avstickare på ungefär 15 minuter. Med andra ord, som gjort för en paus.
Men allt går ju inte att planera, som till exempel vädret. På väg till Muddus körde vi genom ett rejält oväder med ösregn och åska. Framme i parken hade vi kört ifrån regnet men åskan mullrade fortfarande en bit bort. Var ovädret på väg mot oss? Vi ville inte ge oss iväg in i skogen utan började med att äta vår lunch vid en av de fina rastplatserna nära entrén. När vi ätit upp kändes vädret stabilare och vi kunde gå en promenad ner till platsen där Muddusälven och Stora Luleälven möts. Det var ungefär en kilometer dit från entrén och under vägen fick vi ett smakprov på nationalparkens härliga natur. Stigen gick genom gammelskogen och över en myr. På trädens grenar hängde fullt av mörk, hårig manlav. På marken hittade vi blåbär och bredvid spången över myren hade hjortronen börjat mogna.
Tips, läs mer om Muddus på Sveriges nationalparker (öppnas i nytt fönster)
