Hälsingegårdarna

Det finns ungefär tusen hälsingegårdar, det vill säga gamla bondgårdar i Hälsingland, av varierande utseende, storlek och skick. Det som är unikt med dem är att de ofta har stora och mycket vackert dekorerade rum, särskilt festsalarna som bara användes vid speciella tillfällen som till exempel bröllop. Många boningshus är väldigt välbevarade. Sju gårdar har valts ut och bildar nu världsarvet “Decorated Farmhouses of Hälsingland”.

Officiellt namn: Decorated Farmhouses of Hälsingland
Kategori: Kulturarv
Inskriven år: 2012
Landskap: Hälsingland

Hälsingegårdarna uppfyller ett kriterium för världsarv (Unesco):
(Här fritt översatt och sammanfattat)
V: Enastående exempel på traditionella bosättningar, användning av land/vatten eller människans samspel med naturen inom en kultur

Besök på en Hälsingegård

Det är möjligt att besöka ett fyrtiotal hälsingegårdar. De sju gårdar som ingår i världsarvet ligger utspridda i Hälsingland, från östkusten ända bort till gränstrakterna mot Dalarna. Att bara åka till dem alla skulle ta minst fyra timmar med bil, utan stopp. Vi ville besöka en av världsarvsgårdarna och valde då Erik-Anders som låg närmst vår rutt, bara tio minuter från E4:an. Gården är dessutom besökscenter.

Det är ett stort, pampigt rött timmerhus, som Erik Andersson lät bygga i byn Asta utanför Söderhamn på 1820-talet. I huvudbyggnaden finns flera stora rum med breda golvplankor och fantastiska detaljer. Rummen var nu dekorerade och inredda för att visa upp olika tider, till exempel ett 1950-talskök.

Vi gick runt inne i huvudbyggnaden en lång stund. De imponerande väggmålningarna och alla detaljer var spännande. Det som på håll såg ut som marmor eller finare träslag var i själva verket skickligt målade ytor. I den stora festsalen var bordet dukat med finporslin och på väggarna var det vackra marmoreringar. Efteråt gick vi en promenad och lekte lite i den mysiga trädgården, tittade in i butiken och fikade på gårdens kafé. Vi passade då på att testa hälsingeostkaka, gott!