Astronomen Wilhelm von Struve ledde i början av 1800-talet arbetet med att mäta upp en drygt 282 mil lång meridianbåge. De så kallade triangelmätningar gjordes vid 265 punkter från Hammerfest i nordligaste Norge till Svarta havet. Sju av mätpunkterna var i Sverige. I världsarvet som nu går genom tio länder* ingår 34 mätpunkter varav fyra finns i Sverige. Genom mätningarna gick det att bestämma jordens exakta form och storlek.
*Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Belarus, Ukraina, Moldavien.
Officiellt namn: Struve Geodetic Arc
Kategori: Kulturarv
Inskriven år: 2005
Landskap: Norrbotten och Lappland
Struves meridianbåge uppfyller tre kriterier för världsarv (Unesco):
(Här fritt översatta och sammanfattade)
II: Visar på förändringar i värderingar inom arkitektur, teknik, monumental konst, stadsplanering eller landskapsdesign
IV: Enastående exempel på byggnad eller landskap som visar på betydande steg i mänsklighetens historia
VI: Direkt/påtaglig koppling till händelser eller traditioner, med idéer eller övertygelser, med artistisk eller litterära verk av enastående universell betydelse
Besök vid Struves meridianbåge
Vi har sett en speciell ”pinne”, nämligen mätpunkt Jupukka i Pajala. Vi hade inte hört talas om Struves meridianbåge förrän vi började titta närmre på Sveriges världsarv. De svenska mätpunkterna ligger i Lappland och Norrbotten och följer gränsen mot Finland. Det visade sig att två av dem låg nära den rutt vi redan planerat att åka, från finska Ylitornio till Björkliden. Vi valde Jupukka som låg bäst till för oss och dessutom kändes som en lagom vandring för ett kortare stopp. Det måste ha varit ett riktigt äventyr när Struve och de andra vetenskapsmännen gjorde alla mätningar, oftast till fots genom obanad terräng. Idag är det enklare att besöka platserna, som alla ändå bjuder på lite vandring.
På väg till världsarvet och Jupukka naturreservat passerade vi en annan spännande plats, nämligen polcirkeln eller Napapiiri som den heter i Finland där vi befann oss. Nu var vi verkligen långt upp på jorden, och ännu längre upp skulle vi. Vi fortsatte följa Torne älv norrut ytterligare nästan 10 mil. Framme vid Jupukka gick vi stigen från parkeringen genom skogen upp för berget till toppen med mätpunkten. En skylt markerade platsen för världsarvet och där fanns även information att läsa. På bergets topp (277 m.ö.h) hade vi fantastisk utsikt över omgivningen och älven. Dessutom fanns där en fin grillplats, perfekt för lunchpaus. Det enda vi hade önskat mindre av denna dag var mygg, men myggmedel och en eld hjälpte till att hålla dem borta. Upp och ner blev det knappt 1,5 km vandring.
Vandra i världsarvet
Här skulle vi kanske snarare skriva ”till” än ”i”, för det är ju svårt att vandra i ett världsarv som består av enskilda punkter. En spännande tanke är då att gå mellan de fyra svenska mätpunkterna. Det är en sträcka på 33 mil, längs riksväg 99. Kanske inte så roligt ändå. Men vandring kan det blir i alla fall enligt Länsstyrelsens information, oavsett vilken mätpunkt man vill besöka.
Kort efter vårt besök i Jupukka hörde vi i och för sig på radio att stigarna till någon/några av de andra mätpunkterna växt igen och inte längre gick att komma fram på. Om det stämmer eller inte (längre) kan vi däremot inte säga. Kanske hade vi tur som valde just Jupukka, där var det i alla fall väldigt välordnat.
De fyra svenska mätpunkterna från norr till söder
I parantes vandring från parkering till mätpunkt och tillbaks igen
Tynnyrilaki (2 km) – Lappland
Jupukka (1,2 km) – Norrbotten
Pullinki (3 km) – Norrbotten
Perävaara (10,8 km) – Norrbotten
Tips, läs mer om världsarvet på Länsstyrelsen Norrbottens hemsida (öppnas i nytt fönster)
Mer om alla världsarv i Sverige
